Askungen

Det var en gång en snäll och mild flicka som bodde hos sin styvmor och sina två styvsystrar. Styvfamiljen var högfärdig och ofta ovänlig. De gav henne allt det tyngsta arbetet: att skura golven, diska och sopa härden. När arbetet var klart tyckte hon om att sitta vid den varma spisen bland askan, och därför kallade styvsystrarna henne Askungen.

Men Askungen blev aldrig bitter. Hon nynnade medan hon arbetade, hon var snäll mot alla hon mötte, och på kvällarna tittade hon ut genom fönstret på stjärnorna och önskade sig tysta saker.

En dag kom ett bud med spännande nyheter. Kungens son skulle hålla en stor bal, och alla unga damer i landet var bjudna.

Styvsystrarna var alldeles uppspelta. I flera dagar provade de klänningar, lockade håret och frågade Askungen om råd, för hon hade så god smak. Askungen hjälpte dem tålmodigt, fast hon själv längtade efter att få följa med.

Kvällen då balen började såg hon deras vagn rulla i väg. Sedan satte hon sig vid spisen, och några tårar föll ner i askan.

Plötsligt fylldes rummet av ett mjukt, silvrigt ljus. Där stod en kvinna med ett varmt leende och en smal trollstav. "Gråt inte, kära du," sa hon. "Jag är din gudmor. Du vill gärna gå på balen, eller hur?"

"Å, ja," viskade Askungen.

"Då ska du hämta en pumpa åt mig i trädgården."

Askungen hämtade den största pumpa hon kunde hitta. Gudmodern rörde vid den med sin stav, och den växte och glödde och blev en vacker gyllene vagn.

Sedan hittade hon sex små möss i råttfällan och förvandlade dem till sex ståtliga grå hästar. En tjock råtta med långa morrhår blev en glad kusk, och sex gröna ödlor bakom vattenkannan blev sex lakejer i glänsande uniformer.

"Men min klänning," sa Askungen och tittade på sitt gamla förkläde.

Med ännu ett svep med staven blev förklädet en klänning av silver och guld som gnistrade av juveler. Och på hennes fötter satt ett par skor av glas, de finaste i hela världen.

"Gå nu och ha roligt," sa gudmodern. "Men kom ihåg: trolldomen varar bara till midnatt. När klockan slår tolv blir allt som förut igen."

Askungen lovade, och så åkte hon i väg.

När hon steg in i balsalen tystnade musiken en stund. Alla vände sig om för att se den mystiska gästen. Prinsen kom själv för att hälsa och bjöd upp henne till dans. Han tyckte att hon var mild, kvick och snäll, och de pratade och skrattade som om de hade känt varandra i många år. Askungen satte sig till och med bredvid sina styvsystrar och delade apelsiner med dem. De kände inte alls igen henne.

Kvällen gick så fort att Askungen glömde tiden. Plötsligt började den stora klockan slå. Ett … två … tre …

"Midnatt!" flämtade hon. Hon tackade prinsen och skyndade i väg, och hon sprang så fort nerför slottets trappor att den ena glasskon gled av foten. Hon vågade inte stanna.

När hon kom fram till trädgårdsgrinden var vagnen en pumpa igen, hästarna var möss, och hon hade sitt gamla förkläde på sig. Det enda som fanns kvar av trolldomen var den andra glasskon, som fortfarande satt på hennes fot.

Dagen därpå kungjorde prinsen att han skulle hitta ägaren till glasskon. Hans bud reste från hus till hus, och alla unga damer fick prova. Men den var alldeles för liten för allihop.

Till sist kom budet till Askungens hus. Styvsystrarna klämde och tryckte, men skon ville inte passa.

"Får jag prova?" frågade Askungen stilla.

Styvsystrarna skrattade. Men budet sa: "Alla får prova." Och glasskon gled på Askungens fot som om den vore gjord av luft.

Då tog hon fram den andra skon ur fickan. I samma ögonblick visade sig gudmodern och klädde henne med ett svep av staven i silver och guld igen.

Styvsystrarna blev alldeles häpna. De förstod hur ovänliga de hade varit och bad om förlåtelse. Askungen, med sitt stora hjärta, kramade dem och förlät dem helt.

Askungen och prinsen gifte sig, och de styrde riket med vänlighet. Och de små glasskorna förvarades i en ask av sammet, som en påminnelse om att godhet och tålamod lyser klarare än någon juvel.

Den kvällen, i sitt tysta rum på slottet, tittade Askungen ut på stjärnorna, samma stjärnor som hon hade önskat på vid spisen. Hon log, slöt ögonen och sov lugnt till morgonen.

Nu är balen slut. Musiken har tystnat. Klockan har slagit, och du behöver inte skynda dig någonstans. Blunda … och vila.

God natt.